Johanna

 

Vem är jag?
Ja, vem är jag? Om jag skalar av alla lager av olika roller och identiteter jag har eller har satt på mig själv genom åren, kan det vara svårt att säga vem jag är. Eller? Vad händer när jag tänker så? För visst säger egentligen inte dessa roller och identiteter oss vem vi egentligen är. Men, ska jag säga något så skulle jag kalla mig en sökare. En sökare av mig själv. En sökare av livet. Också en ”inkännare”. Jag lever nära mina känslor och har alltid gjort. Men, jag har inte alltid tyckt det varit så lätt att göra det. Har inte accepterat dem eller vad de gjort med mig. När jag för några år sedan läste om high sensitive persons, lades en pusselbit på plats. Idag försöker jag lära mig att möta mina känslor och har genom Mindfulness hittat sätt som passar mig. Genom möten och samtal med andra människor lär jag mig att nyfiket utforska mig själv.

När jag för 5 år sedan kraschade till följd av alldeles för mycket stress, började en ny utveckling av mig själv och mitt liv. Jag insåg snabbt att det var inte tal om att komma tillbaka till något, utan att hitta en ny väg i mitt liv. Att hitta nya vägar är inte lätt när de gamla stigarna är upptrampade och gamla mönster väl inkörda. Ordet tålamod fick jag till mig – det har blivit mitt ledord. Betydelsen av ordet förstod jag först inte. Min resa har lärt mig något viktigt. Att ha tålamod innebär ibland att stanna upp, även om man vill framåt och tror att det är det enda rätta. Att stanna upp och känna in för att sedan kunna ta ett medvetet val.

Jag har funnit att jag mår bäst i Nuet. Här får jag känna vad som känns just nu. Vara i det som är just nu. Inte oroa mig för det som skall komma, som jag ändå inte vet hur det kommer att bli. Inte behöva älta och vara i det som varit, som jag ändå inte kan påverka. I Nuet känner jag att min lust och kreativitet får visa sin kraft. Här och nu, i Nuet. Det enda vi vet något om.

Jag har alltid varit intresserad av människor och vår hälsa. Något jag får jobba med som farmaceut på apoteket. Där märker jag att vi i dagens samhälle tappat något. Min reflektion är att vi behöver stanna upp och börja känna in våra kroppar. Idag lever vi mycket i vårt huvud. Många intryck under en dag som vår hjärna får ta hand om. Intryck som tröttar, fast vi kanske kan ha svårt att förstå det. Ett högt tempo och med världen i vår mobil kan bli mycket för oss att hantera. Här kan vi med hjälp Mindfulness hjälpa oss själva att landa, stanna upp och känna in. Börja lyssna på vår kropp. Vi kan bli mer närvarande och då kunna göra mer medvetna val.

 Mindfulness & jag
Jag blev introducerad för Mindfulness av min psykolog. Tillsammans gjorde vi en meditation och där och då förändrades mitt liv. Jag blev fångad av Mindfulness från första sekund. Jag kände hur min kropp och mitt sinne slappnade av. På bara fem  minuter. Jag hade aldrig tidigare varit med om något liknande. Jag fortsatte att göra meditationer flera gånger per dag och det fick en stor betydelse i min stresshantering. Genom olika övningar t ex kroppsskanning, lärde jag känna min kropp. Ett fokus som jag länge haft i mitt huvud, började sakta flyttas ned i kroppen. Min medvetenhet om mig själv och min kropp blev mer och mer påtaglig. Mitt intresse för Mindfulness ökade när jag upptäckte min egen kraft till självläkning genom medveten andning och riktad uppmärksamhet.

Efter ett par år ville jag fördjupa mig i Mindfulness och gick en 8-veckors kurs för Mindfulnessgruppen. Jag fortsatte därefter att göra min egen meditationsträning och hösten 2017 påbörjade jag min Mindfulnessinstruktörsutbildning för Mindfulnesscenter i Göteborg. I april 2018 blev jag Diplomerad Mindfulnessinstruktör Steg 1. Jag har sedan dess haft Mindfullnessgrupper i egen regi samt via Studiefrämjandet i Jönköping. Jag har vidareutbildat mig med påbyggnadsutbildningarna Mindfulness i skolan och Mindfulness och medkänsla hos Mindfulnesscenter. Min tanke och önskan är att fördjupa mig ännu mer inom Mindfulness och att jobba med att sprida verktygen till fler.