Att vila i tystnad

Stäng av musiken. Stäng dörren. Stäng av telefonen. Be om att få vara själv en stund. Be dig själv om det. Be omgivningen om det. Varför? Jo, för att du ska få vara med om något du kanske inte är så ofta – att få vila i tystnad. Går det? Ja, det går.

En morgon innan semestern blev det extra tydligt för mig. Jag gick upp först här hemma  och hade hela undervåningen för mig själv. Med frukosten på bordet framför tvn var jag snart i akt att ta kontrollen över tvn. Det blir så lätt en rutin. Jag skulle få bestämma över den en timme. Just då slår min närvaro till och jag känner en längtan efter något. Jag ställer mig frågan: vad behöver jag just nu? Vad längtar jag efter? Kolla på Tv? Nej, Lyssna på musik? Nej. Titta i en bok?, Tidning? Nej. Mitt sinne ville något annat. Jag tog några andetag och lät dem fylla min kropp. Lät närvaron i nuet infinna sig i min kropp och lät min kropp och mitt sinne få guida mig till mitt behov. Tystnad. Min kropp och mitt sinne törstade efter tystnad.

T y s t n a d.

Att ge oss själva tid för tystnad då och då är en gåva till oss själva värt mer än mycket annat. Idag kan det vara unikt. Det är mycket som påverkar och vill ha vår uppmärksamhet. Men, vad händer i oss när vi stannar upp och låter tid och rum får vara som de är och i det vi är. När vi låter andra distraktioner få vara och det bara är vi och vårt andetag. Svårt? Ja, det kan det vara. Läskigt? Ja, det också. Många av oss är idag inte vana vid tystnad. Kanske för vi har mycket ljud omkring oss. Kanske är det läskigt att lyssna på inre tankar och känna känslor. En känsla av otålighet.

Men, i tystnaden finns mellanrummen. M e l l a n r u m m e n . Mellan Rummen. Och i mellanrummen – där händer det något. Där får eftertanken plats, information får sjunka in, idéer får chans att väckas till liv. I tystnaden får också vår inre röst en chans att göra sig hörd – vår inre guidning. En del kallar det vår intuition, vår magkänsla. Den är sprungen ur kärlek  och har svaren på våra frågor. Genom åren kan yttre påverkan, andras dömande, rätt och fel tänk, mallar vi stöpts i, gjort oss osäkra på vår guidning och vi kan helt ha tappat bort den. Men, om vi bjuder in oss själva till tystnaden,  kan vi få kontakt med den igen – vår inre röst.

För mig har tystnaden blivit mitt TryggaRum. En stund där jag får kontakt med den jag verkligen är. Och när den känslan får komma fram får min inre styrka medvind, mina rötter får växa. Där hittar jag magin – min magi, som är jag. Ibland är det jobbiga tankar och saker som jag möter i tystnaden och ibland övergår det smärtsamma till något vackert. När mitt sinne snurrat i ett för snabbt tempo så att tillslut kroppen svarat med att känna av spänningar osv, då är det tid i tystnad jag saknat. Då har påfyllningen av återhämtning och vila i tystnad inte varit tillräcklig.

Genom åren, särskilt under tonår och ung vuxentid, har Marie Fredrikssons texter blivit inpiration och texter att vila i. En text som alltid varit nära mitt hjärta är Tid för tystnad. Ta dig gärna tid för att lyssna till den. (Tryck på låttiteln) Och ge dig gärna en Tid för tystnad då och då – Att vila i tystnad.

Med värme och kärlek. Var varsam mot dig själv i det du upptäcker i Din tystnad/Johanna