Något opålitligt och ovisst har tagit vår värld, vårt land, vårt samhälle, vår närhet utom vår kontroll. Detta C som upptar det mesta av nyhetsflödet och som vi blir matade med i alla flöden. Såklart att det påverkar oss. Det påverkar mig. Jag har de sista dagarna känt att utmaningen för mig har varit att inte låta tankarna fara iväg mer än de behöver. Sinnet vill veta. Sinnet vill ställa in sig och vara förberett. Men, det går inte nu. Det är så lätt att dras med i tankarna i en tid av ovisshet, som i sin tur kan skapa känslor som oro och ångest. Det är så vi fungerar. Vårt fantastiska sinne varnar oss för faror, i detta fall ett virus. Det är en utmaning att inte låta tankarna skapa mer lidande för oss än det vi befinner oss i. I mindfulness tränar vi på att leva i nuet, och det kan vara en utmaning just nu, verkligen. Jag får påminna mig många gånger per dag. När min tankar drar iväg med mitt sinne brukar jag förankra mig i nuet på två sätt. Jag stannar upp och sedan är det ena sättet att tänka på mina fötter. Känna efter hur det känns i dem, utan att röra på dem. Är de varma eller kalla? Sticker det i dem? Eller kanske känns det ingenting alls? Det hjälper mig att känna mig grundad där jag står. En känsla av stabilitet. Fokus från mitt huvud förflyttar sig till min kropp – mina fötter. Det andra sättet för mig är att, som vi säger i mindfulness, använda mitt andningsankare. Jag förankrar sinnet/ fokuserar mig på en punkt i näsan, bröstet eller i magen, medan jag låter andningen sköta sig självt. På det viset lugnar jag mitt sinne och kropp och jag ger mig själv utrymme och tid för att ta hand om mig själv. Det får mig att hitta tryggheten i mig själv. Prova får du se. Kanske kan det hjälpa dig nästa gång du känner dig stressad, orolig eller när tankar drar iväg. När du övar så glöm inte att vara varsam mot dig själv. Det kan vara svårt ibland och det är ok.
Med värme/Johanna
johanna i nuet 