Vad är det som händer där på nyårsnatten? När klockans visare står på några minuter i tolv. Vi räknar räknar ned. Så slår det tillslut om till det magiska kl. 00.00. Pang, pang, en massa smällare firar in det nya året! Tjo och tjim. Skååål! Gott nytt år hälsar vi varandra! Sen blir det tyst. Poff! Som om luften går ur. Poff! (om jag säger ordet tyst för mig själv, kan jag känna hur intetsägande det låter) En liten däven stämning och känsla infinner sig där på småtimmarna. Jaha, vad händer nu? Vad har vi väntat på? Ja, vad har vi väntat på egentligen? Har vi överhuvudtaget funderat på det? Det kanske är bra som det är? Att lunka på. Att lunka vidare så som vi brukar ha det….Eller? Vi vill vi ha förändring? Bara för att? Vill vi kasta av tyngden av något gammalt? Något jobbigt som legat över oss senaste året? Kanske ser vi tolvslaget som en chans till något nytt?
Ett nytt år, ett blankt blad. Det är min känsla. I år. Som en rening. Som att stiga ut ur en renande kall dusch, där vattnet sköljt över hela mig. Jag går in i något nytt.
Jag är oerhört tacksam för allt jag varit med om under 2018. Ibland jobbiga saker. Mycket jobbiga saker. Ibland och ofta bra saker. Ibland roliga saker. Ibland saker som får mig att le med själen, som t ex ett samtal med en god vän. Vad jag än varit med om så har det gett mig erfarenheter och visdom. Erfarenheter som jag bär med mig på min vandring i mitt liv på ett nytt år.
Så vad händer? Mmm, jag suger på karamellen och får se vilka smaker som träder fram. Jag är nyfiken och tror att om vi tillåter oss att vara medvetet närvarande kan vi se och känna signaler som hjälper oss på traven genom livet. Som ger oss guidning. Att lita på magkänslan helt enkelt.
Gott nytt år!! Poff!
johanna i nuet 